Det är märkligt vad som händer när jag läser boken "Den svårfångade reflektionen" det är så spännande..jag menar att det känns som jag närmar mig något långsamt..att varje sak jag läser om i boken är viktig..kanske som en lärandeprocess som blir väldigt tydlig. Jag tror att det finns en skatt i slutet och jag vill ju att det ska vara en jättebra metod för reflektion. Jag förväntar mig att se klarare.
Saker som hänt på vägen är; att jag gjort tillbakablickar. Jag tog fram mitt aktionsforskningsarbete..tittade kritiskt igenom sista delen som heter "reflektion". Två och en halv sida..jag fick ju VG och jag hade ju metareflekterat, eller? En stark drivkraft i mig vill titta i gammalt material, eget skrivet och även anteckningar från föreläsningar.
Jag har sett likheter mellan aktionsforskningens spiraltänkande och Kolbs modell.
Och fascinerats av frågeställningar som; "Man blir inte klokare enbart av att göra erfarenheter utan att göra något med dem och vad är det då man gör med sina erfarenheter?
Jag hittar spår...relatera tankar till varandra, vad förvånar oss, se hur situationen svarar på vårt antagande, åstadkomma förbättrad lärarkompetens, resonera kring motsättningar, öppna teorier=reflektivt, arbeta med likheter och skillnader.
Bloggandet och inledningen på boken och Magnus inlägg om att INTE HAMNA I GAMLA MÖNSTER har påverkat hur jag tar mig an boken. Jag skriver med blyerts överst i boken vad jag vill skriva om i bloggen. Skriver om just frågetecken, jämförelser, aaaaaah upplevelser.
Nästa steg är att ta mig an kapitlet "Bilder av mördaren"... Uuuuuh
Vad härligt att läsa dina känslor för boken! Känns ännu mer inspirerande att läsa den efter ditt inlägg :)
SvaraRaderaDet är alltid roligt och lärorikt att läsa litteratur som man kan relatera till!
Jag håller med om att någonting händer när man läser boken och visst känns det som att man närmar sig något. Boken får även mig att blicka tillbaka på min utbildning, mina kurser och de föreläsningar jag varit på. Jag tänker på alla reflektioner och utvärderingar man tvunget skulle göra de sista 15 minuterna, vilka för övrigt var min värsta fiende. Måste tänka vidare över hur reflektion och utvärdering hänger samman, och om man kan utvärdera utan att reflektera?
SvaraRaderaRoligt det du skriver Veronica! Kul att du blev inspirerad.
SvaraRaderaMagnus nu fick du mig att fundera. Jag kom på att jag hade en anteckningsbok i aktionsforskningens och jag vet att vi läste mycket om utvärdering. Min lilla bok hade jag döpt till "Annas reflekterande dagbok". Tack att du hjälpte mig att hitta den!!! Iaf en definition av flera jagvskrivit om utvärdering är just "Utvärdering= reflektera över pedagogiska processer..." från boken "värdera och utvärdera" står vidare att utvärdering är en process där jag konstaterar information om tillståndet, gör en värdering där man kan tycka olika och att sist ha ett förbättring/förändring och förnyelsetänk.. Kan man reflektera utan att utvärdera? :-S