tisdag 28 februari 2012
söndag 19 februari 2012
fredag 17 februari 2012
Dagens tanke om pedagogisk dokumentation
Dokumentation blir först pedagogisk då den används för att förstå och fatta nya beslut om utmaningar för barns och vuxnas lärande i ett socialt samspel. (Lenz Taguchi 2000)
torsdag 16 februari 2012
Processen bakom Lärkanlabbet
Mina idéer om vad jag skulle göra för sorts film var först två. Göra en dramatisering med barnen utifrån en bok eller ta hjälp av min kollega Ulrica som har gått förskollärarlyftet, en kurs om naturvetenskap och estetiska lärprocesser. Jag pratade med henne och hon visade ett stort engagemang så jag ville göra filmen om naturvetenskap i förskolan. Jag hoppades att den här filmen skulle inspirera till att arbeta med naturvetenskap i förskolan och att jag skulle lära mig mer om detta på vägen. Som det står i boken "Manus och dramaturgi för film" (Granath 2006:41) måste man göra research, söka kunskap och samla information till sin film. Jag hade först diskussioner med Ulrica vilka viktiga saker hon fått med sig i kursen. Hon brinner för att lyssna in barnens idéer och planera så att de går att genomföra. Att föra in olika naturvetenskapliga begrepp blev också en viktig del. Vi hade jätteroligt när vi planerade filmen tillsammans och det fick mina tankar att komma vidare i filmskapandet.
Synopsin gav mig mycket i början och växte fram utefter att jag kom vidare i mina tankar. I boken "Manus och dramaturgi för film (Granath 2006:41) beskrivs synopsis som en kortfattad beskrivning av huvuddragen i filmen och är till för att tydliggöra materialet för sig själv och lätt kunna presentera sin filmide. Viktiga frågor var; Målgrupp? Syfte? Miljö? Tankar om filmens upplägg och avslut. Jag tycker även berättarkurvan var viktig för mig. Jag tänkte mycket på vad som skulle vara problemet och att kurvan skulle växa och växa med spänning.
Bildmanuset var kanonbra på många sätt och jag hade med mig det på inspelningsplatsen. Ulrica och jag diskuterade bildmanuset innan vi startade. Jag tänkte igenom olika bildsnitt. Närbilderna gjorde filmen mer intressant tycker jag. Jag hade inte planerat kamerans rörelse i rummet och det är något jag tar med mig. Jag rörde mig från sida till sida och filmade ibland uppifrån. Jag tänkte nog mer att alla skulle synas om jag filmade en bit ifrån, men där upptäckte jag att kamerans rörelse viktig. Jag har inte haft stor nytta av det vanliga manuset men jag har provat och kommer använda bildmanus när jag gör nästa film.
Filmning dag1. (ett urval av scener)
Den här dagen filmades presentationen av alla rollinnehavare. Den scenen var väl genomtänkt ändå blev det inte exakt som bilden i huvudet men bättre. Barnen sprang för att klä på sig labbkläder och sedan när de fått på sig dem så gick jag till närbild och de fick säga sitt eget påhittade forskarnamn. Jag hade redan från början tänkt mig livlig/tuff musik till som typ i barnprogrammet buskul.
Filmen bygger mycket på fria samtal. Innan jag började filma så pratade jag med barnen om att jag ibland skulle filma nära deras ansikten och vi provade så att de fick känna hur det kändes. Det gick jättebra. Vi "tränade även på att se fundersam ut" barnen gav tips till varandra t.ex. klia sig i huvudet. Detta var de enda instruktionerna barnen fick angående filmningen. Barnen fick möjlighet att leva sig in i denna forskarroll i ett laboratorium. Som förstärkningtill "funderandet" lade jag till lite långsam, underlig musik. Det är även endel av problemet i filmen. Vad är forskning? och vad ska vi forska om?
I en av scenerna har jag testat att flytta fokus så att tittaren lever sig in i en annan skådespelare än den som pratar. Jag sänkte ljudet på Ulricalarver när Villelabb lyssnar på hennes hjärta och höjt upp hjärtljuden på max. Jag tycker det ger en känsla av att vara honom. I boken "Ljudbild eller synvilla?" (Dykhoff 2004:85) står det att hemligheten med ljudeffekterna är att veta vad som ska berättas vidare måste man tänka på att effekterna ska fungera med andra ljud. Ofta är man tvungen att anpassa frekveninnehållet så att ljuden kan tränga igenom musik eller dialog.
Dykhoff (2004:69) beskriver Cocktailpartyeffekten som ett sätt att zooma ljudet. Även det vagaste samband mellan bild och ljud kan räcka för att tittarna ska acceptera att dessa hör ihop. Jag har provat på detta flera upprepade gånger i en scen. Ska bli spännande att se om ni tycker att det funkar? Det är en mobiltelefon, en spruta och en radio
Filmning dag 2. (ett urval av scener)
Dag två var det dags att laborera med ljudvågor. Här ville jag ha med hela forskargruppen i diskussionerna. Jag filmade närbild på ljudexprimentet för att se hur saltet studsar. Det var en viktig del för att förstå vad barnen ser.
Jag valde att filma ovanifrån under experimentet för att tittarna ska se både vad som händer och se vad forskargruppen gör. För att göra hela experimentet lite mer spännande så lade jag till bakgrundsmusik som är lite diggvänlig. På flera ställen i filmen har jag medvetet valt att inte ha bakgrundsmusik för att pålagda ljudeffekter ska få mer effekt.
Jag har både ljudeffekter som förbestämda men även sådana som har passat in vid redigeringsläge. T.ex när Josefin Digg berättar om saltkornen som dansar och visar med händerna, då har jag lagt till svängig dansmusik.
Som avtoning fick barnen svara på frågorna hur det kändes att vara med i forskargruppen och vad de har lärt sig i forskargruppen. De fick även betygsätta vad de tyckte om att vara med i forskargruppen på en skala 1-5 med monstervrål. Där fem är jätteroligt och 1 inte så roligt. Alla satte en 5:a. Jag valde att välja ett av barnen och tog den som använde störst mimik eftersom tanken var att lägga på ljudeffekter i efterhand. Det blev även långtråkigt att se när alla vrålade
Avtoning
Kursledaren Camilla Rudevärn ritade upp en berättarkurva på whiteboarden och den hade jag först svårt att sätta in i min filmide. Men när jag tänkte till så fick jag en ide och sedan blev filmen helt klart bättre med berättarkurva, det är jag övertygad om så jag är glad att jag lärt mig att tänka i berättarkurva det kommer jag använda mig av. Berättarkurvan nedan har jag ritat.
"När pedagogisk dokumentation fungerar som bäst blir den navet i hjulet som sätter snurr på pedagogiska och didaktiska tankar i den egna barngruppen" Christina Wehner - Godée (Att fånga lärandet:2010). Det citatet tycker jag passar in på hur filmskapande kan användas som ett pedagogiskt verktyg. Genom hela filmprocessen har jag lärt mig mer om att arbeta med naturvetenskap i förskolan och det kommer jag att arbeta vidare med. Det som har genomsyrat den här kursen för mig tycker jag är att se det kompetenta barnet och att följa barns idéer och tillsammans som grupp gå in i ett lärande som kan se olika ut hos var och en individ. Christina Wehner - Godée (2010:23) skriver att pedagogisk dokumentation bl.a. handlar om att tolka och presentera hypoteser. Genom dokumentationen får man möjlighet att förstå varje barns upptäckarprocess som ser olika ut från barn till barn.
Jag har lärt mig att gestaltningskomponenterna gör mycket för en snygg film och barnen lever sig in i rollerna och miljön. Granath (2006:32f) berättar vilka de vanligaste gestaltningskomponenterna; människan, klädsel, miljö, rekvisita, tidpunkt, dialog och ljud. Det som jag har haft begränsad möjlighet att påverka är dialogen som varit fri eftersom det är barn i 4-5 årsåldern som jag har arbetat med. Men allt om miljö, rekvisita och vilka frågor som pedagogen ska ställa och vad som ska presenteras tycker jag har varit lärorikt att tänka igenom.
Valet att välja bort klipp var det svåraste även om jag inser att filmen blir mer tittarvänlig med ett tydligt fokus på lärande. Christina Wehner - Godée (2010:21) skriver om att vi måste välja fokus och att dokumentationen består av de val jag gör och vad jag väljer bort. Avslutningsvis vill jag citera Sheridan och Pramling (Barns lärande - fokus i kvalitetsarbetet 2011:49)
"Det som gör dokumentationen pedagogisk har förvisso att göra med vad det är man dokumenterar och vad man vill uppnå när det gäller barns trivsel, trygghet och lärande kring olika målområden i läroplanen"
- Posted using BlogPress from my iPad.
Synopsin gav mig mycket i början och växte fram utefter att jag kom vidare i mina tankar. I boken "Manus och dramaturgi för film (Granath 2006:41) beskrivs synopsis som en kortfattad beskrivning av huvuddragen i filmen och är till för att tydliggöra materialet för sig själv och lätt kunna presentera sin filmide. Viktiga frågor var; Målgrupp? Syfte? Miljö? Tankar om filmens upplägg och avslut. Jag tycker även berättarkurvan var viktig för mig. Jag tänkte mycket på vad som skulle vara problemet och att kurvan skulle växa och växa med spänning.
Bildmanuset var kanonbra på många sätt och jag hade med mig det på inspelningsplatsen. Ulrica och jag diskuterade bildmanuset innan vi startade. Jag tänkte igenom olika bildsnitt. Närbilderna gjorde filmen mer intressant tycker jag. Jag hade inte planerat kamerans rörelse i rummet och det är något jag tar med mig. Jag rörde mig från sida till sida och filmade ibland uppifrån. Jag tänkte nog mer att alla skulle synas om jag filmade en bit ifrån, men där upptäckte jag att kamerans rörelse viktig. Jag har inte haft stor nytta av det vanliga manuset men jag har provat och kommer använda bildmanus när jag gör nästa film.
Filmning dag1. (ett urval av scener)
Den här dagen filmades presentationen av alla rollinnehavare. Den scenen var väl genomtänkt ändå blev det inte exakt som bilden i huvudet men bättre. Barnen sprang för att klä på sig labbkläder och sedan när de fått på sig dem så gick jag till närbild och de fick säga sitt eget påhittade forskarnamn. Jag hade redan från början tänkt mig livlig/tuff musik till som typ i barnprogrammet buskul.
Filmen bygger mycket på fria samtal. Innan jag började filma så pratade jag med barnen om att jag ibland skulle filma nära deras ansikten och vi provade så att de fick känna hur det kändes. Det gick jättebra. Vi "tränade även på att se fundersam ut" barnen gav tips till varandra t.ex. klia sig i huvudet. Detta var de enda instruktionerna barnen fick angående filmningen. Barnen fick möjlighet att leva sig in i denna forskarroll i ett laboratorium. Som förstärkningtill "funderandet" lade jag till lite långsam, underlig musik. Det är även endel av problemet i filmen. Vad är forskning? och vad ska vi forska om?
I en av scenerna har jag testat att flytta fokus så att tittaren lever sig in i en annan skådespelare än den som pratar. Jag sänkte ljudet på Ulricalarver när Villelabb lyssnar på hennes hjärta och höjt upp hjärtljuden på max. Jag tycker det ger en känsla av att vara honom. I boken "Ljudbild eller synvilla?" (Dykhoff 2004:85) står det att hemligheten med ljudeffekterna är att veta vad som ska berättas vidare måste man tänka på att effekterna ska fungera med andra ljud. Ofta är man tvungen att anpassa frekveninnehållet så att ljuden kan tränga igenom musik eller dialog.
Dykhoff (2004:69) beskriver Cocktailpartyeffekten som ett sätt att zooma ljudet. Även det vagaste samband mellan bild och ljud kan räcka för att tittarna ska acceptera att dessa hör ihop. Jag har provat på detta flera upprepade gånger i en scen. Ska bli spännande att se om ni tycker att det funkar? Det är en mobiltelefon, en spruta och en radio
Filmning dag 2. (ett urval av scener)
Dag två var det dags att laborera med ljudvågor. Här ville jag ha med hela forskargruppen i diskussionerna. Jag filmade närbild på ljudexprimentet för att se hur saltet studsar. Det var en viktig del för att förstå vad barnen ser.
Jag valde att filma ovanifrån under experimentet för att tittarna ska se både vad som händer och se vad forskargruppen gör. För att göra hela experimentet lite mer spännande så lade jag till bakgrundsmusik som är lite diggvänlig. På flera ställen i filmen har jag medvetet valt att inte ha bakgrundsmusik för att pålagda ljudeffekter ska få mer effekt.
Jag har både ljudeffekter som förbestämda men även sådana som har passat in vid redigeringsläge. T.ex när Josefin Digg berättar om saltkornen som dansar och visar med händerna, då har jag lagt till svängig dansmusik.
Som avtoning fick barnen svara på frågorna hur det kändes att vara med i forskargruppen och vad de har lärt sig i forskargruppen. De fick även betygsätta vad de tyckte om att vara med i forskargruppen på en skala 1-5 med monstervrål. Där fem är jätteroligt och 1 inte så roligt. Alla satte en 5:a. Jag valde att välja ett av barnen och tog den som använde störst mimik eftersom tanken var att lägga på ljudeffekter i efterhand. Det blev även långtråkigt att se när alla vrålade
Avtoning
Kursledaren Camilla Rudevärn ritade upp en berättarkurva på whiteboarden och den hade jag först svårt att sätta in i min filmide. Men när jag tänkte till så fick jag en ide och sedan blev filmen helt klart bättre med berättarkurva, det är jag övertygad om så jag är glad att jag lärt mig att tänka i berättarkurva det kommer jag använda mig av. Berättarkurvan nedan har jag ritat.
"När pedagogisk dokumentation fungerar som bäst blir den navet i hjulet som sätter snurr på pedagogiska och didaktiska tankar i den egna barngruppen" Christina Wehner - Godée (Att fånga lärandet:2010). Det citatet tycker jag passar in på hur filmskapande kan användas som ett pedagogiskt verktyg. Genom hela filmprocessen har jag lärt mig mer om att arbeta med naturvetenskap i förskolan och det kommer jag att arbeta vidare med. Det som har genomsyrat den här kursen för mig tycker jag är att se det kompetenta barnet och att följa barns idéer och tillsammans som grupp gå in i ett lärande som kan se olika ut hos var och en individ. Christina Wehner - Godée (2010:23) skriver att pedagogisk dokumentation bl.a. handlar om att tolka och presentera hypoteser. Genom dokumentationen får man möjlighet att förstå varje barns upptäckarprocess som ser olika ut från barn till barn.
Jag har lärt mig att gestaltningskomponenterna gör mycket för en snygg film och barnen lever sig in i rollerna och miljön. Granath (2006:32f) berättar vilka de vanligaste gestaltningskomponenterna; människan, klädsel, miljö, rekvisita, tidpunkt, dialog och ljud. Det som jag har haft begränsad möjlighet att påverka är dialogen som varit fri eftersom det är barn i 4-5 årsåldern som jag har arbetat med. Men allt om miljö, rekvisita och vilka frågor som pedagogen ska ställa och vad som ska presenteras tycker jag har varit lärorikt att tänka igenom.
Valet att välja bort klipp var det svåraste även om jag inser att filmen blir mer tittarvänlig med ett tydligt fokus på lärande. Christina Wehner - Godée (2010:21) skriver om att vi måste välja fokus och att dokumentationen består av de val jag gör och vad jag väljer bort. Avslutningsvis vill jag citera Sheridan och Pramling (Barns lärande - fokus i kvalitetsarbetet 2011:49)
"Det som gör dokumentationen pedagogisk har förvisso att göra med vad det är man dokumenterar och vad man vill uppnå när det gäller barns trivsel, trygghet och lärande kring olika målområden i läroplanen"
- Posted using BlogPress from my iPad.
onsdag 15 februari 2012
Manus
Titel: Lärkanlabbet
1 INT. Labbet - förskola - dag
Det
BUBBLAR och PYSER i flaskor och provrör. Vi ser en våg, ballong och
olika tekniska saker. Barnen och pedagogen Ulricalarver sitter och
pratar om vad som ska hända.
ULRICALARVER
Ni ska få klä ut er till forskare i labbkläder. Ni får välja vad ni vill varsågoda.
Barnen springer fram till kläderna (helbild). I redigering ska jag lägga till fartfylld musik. De väljer och vrakar. När de är klara presenterar de sig med sina labbnamn i närbild. Ett barn i taget presenterar sitt egenpåhittade labbnamn.
ULRICALARVER
Kom hela forskargänget så sätter vi oss.
Hur gör man när man forskar? (helbild) Ett problem uppstår.
Alla funderar och funderar. T.ex. Kliar sig på hakan. Vi ser alla barn och sedan närbilder.
Hur kan man göra när man forskar?
Barnen får komma med svar.
Ulrica ger exempel på hur man kan forska genom att ställa frågor och lyssna på naturens svar.
Vad vill ni forska om? Vad är ni nyfikna på?
Barnen får komma med svar. Om någon svarar vet inte så kommer det med i filmen. Ytterligare ett problem uppstår.
Ulricalarver och barnen kommer tillsammans fram till olika saker de vill forska om. Det finns material på bordet som kan ge inspiration. Rör, vätskor, mobiler m.m. Vi hör fri dialog.
Utifrån de olika idéerna så röstar barnen på vad de vill forska om.
Sammanfattar idéer och röster. Vi ser närbild på whiteborden vad som vann röstningen. Nästa forskningsträff ska vi samlas kring .......
Efter första filmningsdagen finplanerar vi nästa filmning, för nu vet vi vad forskningsgruppen ska forska om.
2 INT. Experimentrum - Förskola - dag
Barnen står i rummet i en hög med labbrockar, labbglasögon och hörselskydd.
Nu ska vi forska om ljudvågor
Barnen får känna på ljudvågor i en toarulle med ballong på.
ULRICALARVER
Hur känns det?
Öppet samtal
Ulricalarver visar ett experiment med ljudvågor och när de satt ihop materialet med toarulle,
diskhandska och en högtalare så får barnen möjlighet att ställa en hypotes. Vi ser högtalaren när och sedan ser vi hela forskargruppen.Bakgrundsmusik ska på i redigering.
ULRICALARVER
Vad är en hypotes?
Öppet samtal, vi ser hela forskargruppen.
Experimentet genomförs och under experimentet samtalar forskargruppen om vad som händer. Vi ser närbild på experimentet.
3 INT. Labbet - förskola - dag
ULRICALARVER
För att det ska bli ljudvågor behövs resonans och väggar som ljudet kan studsa mot. Vi ser nära på Ulricalarver.
Ulrica klipper ett sugrör och blåser samtidigt som hon klipper med en sax och vi hör en ljusare och ljusare ton.
Barnen provar med varsitt sugrör. Vi hör svängig musik.
ULRICALARVER
Nu ska vi göra instrument.
Ulrica visar material och barnen får tillgång till material som gummisnoddar,
hushållsrullar, ballonger, kartonger m.m.
ULRICALARVER
Nu får ni göra som ni känner och vill när ni gör instrument.
Barnen skapar och fångar upp idéer och samtal. (försöker flyta med kameran och göra korta klipp.)
När de är klara med instrumenten så spelar de och sjunger förslagsvis låten popular.
Som
avtoning på filmen så berättar barnen vad de lärt sig, hur det
kändes att vara i lärkanlabbet och betygsätta på en skala från 1-5 med
monstervrål. MONSTERVRÅL (Närbild och ljudeffekt läggs på vid redigering.)
lördag 11 februari 2012
söndag 5 februari 2012
lördag 4 februari 2012
Bildmanus
När jag filmade använde jag mig av ett bildmanus och dess handling för att berättelsen skulle ta form. I boken "Manus och dramaturgi för film" (Granath 2006:26ff) beskrivs manus som att det inte är en slutprodukt. Manuset beskriver en handling och regissören berättar handlingen. Han menar vidare att det finns ingen given mall för hur ett manus kommer till, de flesta manusförfattare gör olika. Jag tyckte att bildmanuset var kanonbra när jag skulle filma och regissera barn i ett lärande. Klicka på bilderna för bästa kvalité.
- Posted using BlogPress from my iPad
- Posted using BlogPress from my iPad
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)